Dizionari Talian Furlan

vanità s.f.inv.

  1. 1
    s.f.inv. [AU] (complasiment di se o di cualitâts che si àn o che si pense di vê) braùre, albasie, vanitât, altr.trad. creste, presunzion, supierbie, tentimbon
    • ha il difetto della vanità, al à la pecje de vanitât
    (debilece piçule) vanitât, altr.trad. creste, fum
    • ha la vanità di non far sapere quanti anni ha, al à la vanitât di no fâ savê trops agns che al à
    2
    s.f.inv. [AU] (il durâ pôc) vanitât, altr.trad. precarietât, provisorietât, transitorietât
    • la vanità della giovinezza, la vanitât de zovinece
    (robe che e dure pôc) vanitât, altr.trad. precarietât, provisorietât, transitorietât
    • le vanità del mondo terreno, lis vanitâts dal mont di ca
    3
    s.f.inv. [AU] (il jessi dibant) inutilitât, altr.trad. sterilitât, sterpetât
    • la vanità di un aiuto, la inutilitât di un aiût