Dizionari Talian Furlan

sbuffare v.intr., v.tr.

  1. 1
    v.intr. [AD] (soflâ cun fuarce, pal cjalt, pe fature, pe stufe e v.i.) sbrufâ, sfladâ, altr.trad. tufâ
    • sbuffava di rabbia, al sbrufave di rabie
    • sbuffare per l'afa, sfladâ pal scjafoiaç
    (di bestie, soflâ aiar des narilis) sbrufâ, soflâ, sfladâ
    • il cavallo sbuffava per la paura, il cjaval al sbrufave pe pôre
    2
    v.intr. [AD] (mandâ fum o vapôr) tufâ, fuflâ, bugâ, sofletâ
    • il treno sbuffava lontano, il tren al sofletave lontan
    • la pentola sta sbuffando, la cite e tufe
    3
    v.tr. [CO] (mandâ fûr, spec. fum) soflâ, bugâ fûr
    • il camino sbuffava un fumo denso, il cjamin al bugave fûr un fum penç