Dizionari Talian Furlan

eternare v.tr.

  1. 1
    v.tr. [CO] (fâ deventâ eterni, imortâl) eternâ, altr.trad. imortalâ, perpetuâ, stramanâ
    • Omero ha eternato le gesta degli Achei, Omêr al à eternât lis impresis dai Acheus