Dizionari Talian Furlan

disordinato adi., p.pass.

  1. 1
    p.pass. [AU] (vt. disordinare, vt. disordinarsi)
    2
    adi. [AU] (cence ordin) disordenât, altr.trad. a sdavàs, a sdavasson, confusionât, in disordin, maldiret, sbarlufît, scombuiât, sdavàs, sdavassât, sgardufât, sgardufît, sgjarnât, sgjavelât, sgrendenât
    • la tua camera è disordinata, la tô cjamare e je disordenade
    • capelli disordinati, cjavei disordenâts
    fig. (no clâr, malsigûr) disordenât, altr.trad. imberdeât, intrigât, maldiret, malsigûr
    • un ragionamento disordinato, un resonament disordenât
    • un racconto disordinato, une conte disordenade
    3
    adi. [AU] (cence un cualchi ordin) disordenât, altr.trad. discontinui, raspadiç, svariât
    • un gruppo disordinato di bambini faceva chiasso, un grup disordenât di fruts al faseve confusion
    • c'era un ammasso disordinato di cose, al jere un grum disordenât di robis
    4
    adi. [AU] (che nol è bon di tignî l'ordin, pôc precîs) disordenât, altr.trad. confusionari, maldiret, sdavàs, sdavasson, sgardufon
    • è molto disordinato nel mangiare, al è une vore disordenât tal mangjâ
    5
    adi. [AU] (cence regule, misure e control) disordenât, altr.trad. a sdavàs, maldiret, sdavàs
    • fa una vita disordinata, al mene une vite disordenade