Dizionari Talian Furlan

brontolare v.intr., v.tr.

  1. 1
    v.intr. [AD] (pandi malcontent o risintiment barbotant) bruntulâ, mugugnâ, altr.trad. brondâ, brosegnâ, bruî, businâ, mugnâ, mugnulâ, mugulâ, mungugnâ, mungulâ, murmugnâ, murmuiâ, murungulâ, renzi, sbrundâ, sbrundulâ, sbruntulâ, smurmugnâ, smurmuiâ, tamburâ, tarocâ, tontonâ, trugnâ, tulugnâ
    • non è possibile, brontoli sempre, nol è pussibil, tu bruntulis simpri
    2
    v.intr. [AD] (fâ, butâ fûr un sun suturni e lunc, rumorâ) bruntulâ, mugugnâ, altr.trad. mugnâ, mugnulâ
    • tra poco pioverà, sento brontolare in lontananza, ca di pôc al plovarà, o sint mugugnâ di lontan
    • mi brontola lo stomaco, mi bruntule il stomi
    3
    v.tr. [CO] (dî fra i dincj, cun vôs basse e sorde, barbotâ) bruntulâ, mugugnâ, mungulâ, sbrundulâ, rugnâ, altr.trad. barbotâ, brondâ, brosegnâ, bruî, mugnâ, mugnulâ, mugulâ, mungugnâ, murmugnâ, murmuiâ, murungulâ, rusinâ, ruzâ, sbrundâ, sbruntulâ, smurmugnâ, smurmuiâ
    • mi ha brontolato le sue scuse, mi à mugugnât o ancje mi à rugnât fûr lis sôs scusis