Dizionari Talian Furlan

bravo adi., inter., s.m.

  1. 1a
    adi. [FO] (valent te sô ativitât) brâf, bon, altr.trad. babio, bulo, competent, dret, espert, in gjambe, valent
    • un bravo operaio, un brâf operari
    • un bravo studente, un brâf student
    1b
    inter. [FO] (escl. doprade par esprimi un consens, spec. tal timp di un spetacul) brâf, altr.trad. ben
    • bravi!, brâfs!
    1c
    inter. [FO] (escl. doprade par convinci cdn., spec. un frut, a fâ alc) brâf
    • da bravo, fâs il brâf
    (par esprimi blasim) brâf
    • bravo stupido!, brâf gnogno!
    2
    adi. [FO] (bon, cuiet) brâf, altr.trad. bon, calm, cuiet, daben, degn, degnevul, di bon cûr, dret, just, poiât
    • si è comportato da bravo bambino, al è stât un brâf frut
    (di bon cûr, coret) brâf, altr.trad. bon, calm, cuiet, daben, degn, degnevul, di bon cûr, dret, just, poiât
    • è una brava persona, al è une brave persone o ancje al è un galantom
    3
    adi. [FO] fam. (come intensîf intai ûs pleonastics) brâf, biel, bon
    • ha fatto la sua brava esposizione, al à fat la so biele esposizion