Dizionari Talian Furlan

botola s.f.

  1. 1
    s.f. [CO] (viertidure intun paviment o intun sufit, sierade di une portele che si pues ribaltâ, che e met in comunicazion doi spazis logâts su doi plans diferents) trabuchel, portele, altr.trad. portel, puarte
    • accedere alla soffitta attraverso una botola, rivâ sul cjast midiant di un trabuchel
    2
    s.f. [TS] mar. (vt. boccaporto)