Selezione dizionari:

Dizionari Talian Furlan

balbettare v.intr., v.tr.

  1. 1
    v.intr. [AU] (fevelâ a trats e ripetizions, par difiet fisic o psicologjic) barbotâ, tartaiâ, trabascjâ, altr.trad. barbelâ, cjecolâ, sabecolâ, solengâ
    (fevelâ stentât, par emozion) barbotâ, tartaiâ, trabascjâ, altr.trad. barbelâ, bradascjâ, 'sabaiâ, solengâ, strambolotâ
    • balbettare dallo spavento, tartaiâ de pôre
    (dai fruts, scomençâ a fevelâ) barbotâ, tartaiâ, trabascjâ, altr.trad. barbelâ, solengâ
    • il bambino comincia già a balbettare, il frutin al tache bielzà a barbotâ
    2a
    v.tr. [AU] (dî alc in mût stentât) barbotâ, 'sabaiâ, trabascjâ, altr.trad. barbelâ, bradascjâ, solengâ, strambolotâ, tartaiâ
    • ha balbettato due parole, al à trabascjât sù un dôs peraulis
    2b
    v.tr. [CO] (savê malementri une lenghe foreste) barbotâ, bradascjâ, strambolotâ, trabascjâ, altr.trad. argagnâ, barbelâ, solengâ, tartaiâ
    • balbettare un po' di tedesco, bradascjâ un tic di todesc